Gusten-jobbar-på-DisneyParis

Hej igen!

Tänkte bara påminna er som är kvar att jag glömde kvar det här...

1. Min disneytröja med Tiggermotiv (Tigrou på franska)
2. Mitt Playstation2 minneskort med alla mina saves från 2002 och hittintills.
3. I Leipzig glömde jag mitt 4gb USB minne.
4. Jag glömde en massa pennor på parkeringen också... det är därför alla andra har en massa pennor utom jag när jag ska jobba...

C`est la classe som man säger i Frankan!


Me and big bad wolfie... =D

Tjena allihopa!

Bloggen har inte funkat på hela sommaren. Så nu tar jag och slår till med en riktig klassiker. Jag och Steve Mcqueen. Vi träffades på Planet Hollywood och det var ju naturligtvis klart att det skulle bli ett foto. Annars är jag här i Lyon och softar hos morsan fram tills på Måndag då jag återvänder till Sverige. Tänker lägga upp fler bilder än denna i nästa inlägg. Håll tillgodo.

 

Om en vecka så är det back to disney. Jag åker buss dit. Ett klassiskt färdmedel där man ofta träffar på vänliga resenärer. Förra gången jag åkte till disney träffade jag en trebarnsmamma från Senegal. Hon hade tydligen släkt i Köpenhamn. På vägen hem från Disney hade jag sällskap med Jonas "geten" Persson.

Vi var i Leipzig och gameade nya Pro Evolution. Det blir repris detta året fast med riktigt mycket glid i olika booths. Denna gången vet vi var vi ska för att få grädden på toppen av bakelsen.

Tack till KONAMI, TTyskland och Disney. P.S - Jag är tillbaks för att göra Disney till en bättre plats att besöka.

Se upp alla snyggingar ;)

Jaha! så var det dags att återvända till sagornas land. Disneyland. Den här gången till ticketing! AJ AJ AJ! det är inget bra att sitta i en liten lucka med min hörsel! Men vafan, de får väl sätta mig på något annat om jag inte klarar det. Hör ju sämre än en pensionär över 90+. Nåväl, det blir roligt att komma tillbaks. Förhoppningsvis är det lite varmare i Paris också. Helst ska det inte vara någon snö! Örk. Tjohopp!

Jag och Tiina åkte till Paris på frankrikes nationaldag.
Det blev en jättefin bild vid La grande arce.

Jag har ett härligt liv här, träffar massor med människor och har alltid en leende pâ läpparna. Sâ som livet alltid borde vara. Det krävs inte mycket, men tillräckligt mycket för att jag inte ska tro att det gâ att ha samma roliga liv i Sverige.

Tiina. Betyder sâ mycket.

Jag önskar att tiden inte tar slut. Men all things must past. A change is gonna come. A new beginning.

Idag var det dags att träffa en gammal vän jag inte sett pâ fyra âr. Vid 10-tiden tog jag bussen in till stationen för att där hoppa pâ RER- taget till Paris. Pâ bussen träffade jag inte sâ överaskande, en finska. Vi pratade lite och hon berättade att hon läst färdigt Harry Potter. Jag berättade om mina sömnproblem och hon sa att hon hade nâgot liknande. Mycket sömn men ingen riktig djup sömn. Konstigt det där.

Pâ väg till Paris träffade jag pâ tâget en annan svenska som bor pâ samma residens som jag och dennas familj. De skulle in och gâ runt i Paris. Jag berättade att jag skulle till katakombmusèet. Alla blev mycket imponerade och speciellt pappan sâg ut som om han hellre vilje följa med mig istället för resten av familjen.

Efter det sâ träffade jag Adrien vid det stora Lejonet utanför stationen jag glömt namnet pâ och mitt emot lâg huset som ledde ner i katakomberna. Det var ett fint âterseende. Fyra âr!!! lât det aldrig gâ sâ länge igen!!! Vi beslutade oss för att äta först och McDonalds var vârt första val. Detta blev dock ändrat till en restou francais och där kunde jag imponera med mina franskakunskaper genom att säga att jag ville ha min biff au point!!! Wohoo.

Adrien och jag pratade mycket om jobb och vad vi gjort under de fyra âr som gâtt och det blev mycket skratt och härliga minnen frân Lyontider. Efter maten sâ tog vi ut pengar och traskade till katakombhuset. Det var inte sâ dyrt att gâ in eftersom vi bâda är ungdomar mellan tarif reduit âldern 18-26.



Vi började vandra. Det var mânga och lânga trappsteg ner. Kanske minst 83 stycken. Sen började äventyret. Skuggorna pâ väggen talade sitt klara sprâk. Man kunde ha spelat in en ny Indiana Jones film här. Efter lite vandring i de trânga gângarna kom vi till det som katakomberna är kända för. Alla dödskallar och ben! Under âren 1770 till 1870 transporterades 6 000 000 döingar ner i stenbrottet under Paris. Stenbrottet som Paris mânga byggnader är konstruerade av blev ett enormt lager för folk som längre fick plats pâ kyrkogârdarna. Kyrkorgârdarna krymptes och det blev en skyldighet att betala för att fâ en gravplats i Paris innerstad.



Efter lite pelande i dödskallarnas ögonkupor och mânga mänskliga ben senare, dâ vi passerat stora salar och sett mânga ordsprâk om döden, kom vi sâ slutligen till skylten. Quatrevingtreize pieds de escalier jusq'au exit. Upp kom vi helsnurriga eftersom trappan var smal och snurrade runt, runt, runt. Vi staplade ut genom en dörr och fann oss i Paris innerstad mitt i ett klassiskt franskt kvarter. VET FOLKET DÄR OM ATT DET LIGGER SEX MILLE DÖINGAR UNDER DEM!!!???



Vi gick och satte oss i en park och ât lite kex och jag drack lite jordgubbsvatten. Mumse. Där satt vi i säkert en timme innan jag blev lite rastlös och sprang in pâ FNAC och köpte nya pekpinnar till min DS. Jag hade glömt my one and only pekpinne at home at the morgonkvist. Oj nu glömde jag att vi av en slump träffade Rakesh, Christ, Taika och Sonja utanför Louvren. Talk about chocking recounters. Mâste betyda nâgot. Vad vet jag inte än.



Lite senare träffade vi Adriens mamma samt hans flickvän. Tillsammans promenerade vi till Adriens brors Clovis lägenhet. Där hoppade vi, efter ett raskt besök, in i en Renault som tog oss till Adriens gigantiska hus pâ landsbygden. Vi ât en god middag som Adriens flickvän gjort av spicy curry och sen drack jag honungsvin med en smak av vanilj frân Bordeux. Mycket dyrt. Jag hade varit tvungen att ta med mig en dagskassa frân parkeringen för att ha râd med en flaska antar jag.

Nu sitter jag här och skriver detta och tänker pâ hur underbart jag har det med en massa upplevelser och möten som jag inte hade fâtt om jag stannat hemma. Ut och res säger jag bara. Livet blir aldrig bättre än din nästa resa!

Have it Hallon!!!

Jag älskar Frankrike. Men Frankrike älskar inte mig tillbaks tydligen. Har varit tvungen att gâ till doktorn för andra gângen tvâ veckor. ögoninflammation den här gângen. Men nog pratat om det. Har nâgra fina bilder att visa.

Jag har varit sjuk. Eller ja. Hmm. En slang av magsjuka efter en javla spansk typ av munk doppad i annu mera fett. Ork. Sen at jag en croque monsieur (till parispris 10euro, rena ranet) och drack en konstig drink. FYFAN. Drinken bestod av blad och skit. Ork. Na val innan detta sa hade jag en trevlig dag i Paris med Jenny HEDENBORG. Ja ni laste ratt familj nr2s representant (det finns bara tva Hedenborgfamiljer) vid vistelsen i Paris. Jenny bor tillsammans med tva polare vid Port Royal i Paris.

Tillsammans gjorde vi allt som inte jag och Linnea gjorde nar vi var inne forra gangen. Jenny har bra koll pa laget efter att ha bott i Paris tva somrar i rad.

Pâ allmän begäran kommer här lite info om disney och mitt liv där...

Om Jobbet:

För stunden jobbar jag samma timmar varje vecka. 8.30 - 16.14. Varfor just till 14 fragar ni er da? jo for att vi "badgar" ut da. Att badga ar nagot valdigt amerikanskt. Detta har dock blivit ett franskt verb. Je badge.

Arbetsuppgifterna bestar av att dirigera bilar och le fint mot gasterna som ofta ar mycket glada over att se oss i vara fna sverigefarger. Jo ni horde ratt. Vi har svenska flaggans farger pa vara klader. Underbart va. Pa onsdag borjar kassaskolningen. Det ska bli interessant och se hur manga ggr jag kan rakna fel.
Sen foljer skolning pa Chenillen = dar alla dagens hundar bor. Vasklagring. Samt gruppbiljettsforsaljning.

Om det sociala livet.

Jag bor med 3 fransman och en Indier. CalaCalaCutta; Cutta i oooooohhhh Iooooohhhh. Tillsammans roker vi cigg och pratar om brudar dagarna i anda. Ibland super vi till. Ibland sa diskar vi lite. Men ingen vill diska. Stadhjalp till reducerat pris like in sweden skulle behovas.

I Fredags korde vi lite midsommarafton. Jag traffade en blond sot flicka fran Vasteras. Hon jobbar pa caseys corner och saljer hotdogs. Hon slutade inte forran midnatt. Paris imorgon tillsammans? Det ar fragan.

Annars bestar mina bekantskaper av en javla massa finskor. Har lart mig nagra mycket handiga frasor som morran ska fa hora sen. Innan kunde jag bara mumipeikko. Nu ar det mer mita kuhloooo och kukelurooo som galler.

Angaende folks kommentarer.

Angaende snygga flickor sa ar de som vanligt vackrast fran norden. Alla fransyskor anvander ett tjockt lager maskara och man vill bara kraka galla over alla som gor det. Dessutom roker de. Dock vags detta upp av ett mycket socialt beteende. Alla utat sett snygga jobbar on stage och alla fula jobbar offstage. Sa, dar satt den. Jag ar officiellt nagonstans mitt emellan. Alla ser mig nar de kommer till parkeringen. Alla leende maste betyda att jag ser nagotsanar snygg ut. Vi har skitsnygga brudar som jobbar som askungen, snovit. och tornrosa. Alla ar dock reducerade till samma lon vilket gor att jag kan bjuda ut vilken javla skonhet som helst och samtidigt veta att vi ar lika mycket varda var vi an jobbar. Vi har precis samma forutsattningar pa disney. Det ar sa javla bra.

Merci beaucoup. Je badge out.

Jag jobbar pà parkeringen. C'est claire. Jag har en fin fin 80-tals dräkt i Sveriges färger, blekta som fan. Lite roligt att jag inte har nàgot körkort och jobbar pà parkeringen. HAHA! Antar att jag màste ta körkort efter det här. Har jobbat med allt runt bilar snart ju (shell innan). 

Jag börjar jobba pà lördag. 8.30 - 16.30. 

Jag har träffat en hel del folk. En massa snygga finländskor bl.a.

Sen bor jag med 3 fransmän och en Indier vilket gör underverk för franskan antar jag. Tyvärr kan man inte bjuda in folk till parken gratis förrän efter en mànads arbete.

Alors Au Revoir. Nästa gàng ska jag ladda upp lite bilder.

Ja det e ju natt. Det betyder ju att det fortfarande är tre dagar kvar i min värld. Idag har jag varit och fixat personbevis och lite sådant. Jag började även diska bort min enorma diskhög som är lika stor som mount everest. Naturligtvis så klarade jag inte att besegra berget utan fick se mig slagen innan jag gick till doktorn.

Doktorn sa att min käke var fin och att jag såg riktigt normal ut. Därefter gick jag till farmor och åt middag. Idag blev det pannkakor och hallon/rabarber sylt med vispgrädde till efterrätt.
Jag har tänkt på att 2-3 månader är lång tid att vara borta från sin gamla farmor. Kommer sakna henne.

Jag träffade även min farbror när jag var där uppe. Han kom med ett helt flak svart guld. Han ville inte ha någon pannkaka på talrik, så han tog en direkt från högen! skrämmande! Han var stressad sa han och berättade att han aldrig varit i centrala HBG på säkert 20 år! skrämmande det också. Han föredrar... *trumvirvel* Perstorp. Fasansfullt skrämmande.
Tillsist så satte han sig ändå ner och åt en pannkaka på det vanliga viset. Pannkakstalrik - egen talrik - munn.

Efter besöket åkte jag till tandläkaren. Han satte in en blå tråd i min tandställning. Weee! 29:e augusti är det dags att ta ur hela tandställningen. Passar bra med att tipsa om Sam Cookes " A Change Is Gonna Come" samtidigt. Den passar i alla väder.

A Bientöt!